Tjena! Tack för igår... det var roligt ute i skogen. Synd att regnet kom så att vi inte fick fortsätta botanisera bland blad och växter :)
Kom på att jag inte lagt ut något kring mina observationer på teknik så här kommer dom...
Teknik i förskolan och skolan.
Jag har tittat på tekniken i förskolan och sett att de tyvärr inte arbetar så mycket med teknik medvetet. På avdelningen som jag tittat på huserar barn mellan tre och fem år och där finns det tekniklego och plattor som man kan spika fast olika delar på så att det antingen blir mönster eller figurer. Det finns även pärlplattor med särskilda ritningar till så att barnen kan följa ritningarna och få fram speciella mönster eller figurer. Datorn finns också tillgänglig för olika sorters spel.
Utomhus på förskolan finns det fullt av tekniska saker som cyklar. På den här förskolan finns det både tre- och tvåhjulingar samt sparkcyklar. Till sandlådan finns en stor grävskopa och självklart finns det även gungor och klätterställning.
På skolan arbetar just nu årskurs fem med olika lådor ifrån Baltazar. Alla barn på skolan har också möjlighet att bygga kojor i skogsdungen på skolgården och där utnyttjar de olika sorters teknik. Med skolbarnen kan man ju även titta på vardaglig teknik som gångjärn, skruvar, pennor, pennvässare och datorn.Jag har konstaterat att det finns teknik överallt och har man som lärare lite fantasi och låter barnen utnyttja sin nyfikenhet och lust att lära så finns det hur mycket teknik som helst att undersöka bara i klassrummet.
fredag 29 maj 2009
onsdag 27 maj 2009
Teknik i förskola och skola
Jag anser att det finns mycket liknande teknik i förskola och skola, bland annat datorer med pedagogiska spel, digitalkameror, klockor, kaplastavar, spel av olika slag, tekniklego, pennor, saxar och klossar. I stort sett allt runtomkring oss är teknik, menar Ginner (föreläsning 090326). Teknik är även exempelvis boll-, spring-, balans-, bygg-, skriv- målarteknik, vilka förekommer i både förskola och skola, säger Ahlrik, föreläsning 090130.
I skolan använder de sig även av NTA-lådor med olika temat som innehåller teknik, där en låda heter Balansera och väga. I denna låda får eleverna bland annat försöka hitta olika sätt att balansera på, försöka balansera en urklippt fjäril i papper på en ovässad blyertspenna.
Eleverna i åk 3 har syslöjd och träslöjd på schemat där de lär sig att tillämpa olika bygg- och sytekniker. Nedan syns några exempel på sådant som eleverna tillsammans har skapat i syslöjden med hjälp från sin lärare. I förskolan finns inget byggrum eller dylikt. Personalen säger att de för flera år sedan hade en snickarbänk där de gjorde ljusstakar och dylikt med barnen. Nu menar pedagogerna att det finns för litet utrymme för att ha en sådan bänk samt att det går åt mycket personal då någon sådan aktivitet ska göras, vilket de inte anser att de har tid till. Nu gör de istället som så att de någon gång kan ta med en stubbe till förskolan som de äldre barnen får spika några spikar i under uppsikt av personal. Jag anser att personalen dels har rätt i att en byggaktivitet behöver uppsikt och hjälp av personal, dock ser jag det möjligt att ha snickarverkstad någon gång då och då när det är en efterfrågan från barnen. Liksom påskpyssel och dylikt görs kan även detta genomföras då det behövs lika mycket engagemang och aktivt deltagande av personalen även då. Jag har också uppfattningen om att personalen på förskolan inte har stor kunskap kring den typen av konstruktion och därför ”vågar” de inte ta steget till att skapa en sådan vrå. Jag ser inte svårigheter med att det inte finns tillräckligt med utrymme, utan det finns vissa smårum som inte barnen visar stort intresse för och därför inte vistas där. Det skulle då vara bättre att göra om ett sådant rum om barnen visar intresse för att vilja ha ett byggrum om personalen frågar.
På både förskolan och skolan finns magnetstavar och kulor som är magnetiska, se bild nedan. Dessa går att sätta ihop i olika konstellationer där barnen och eleverna får använda sin fantasi. Kring ett sådant material anser jag att pedagogen/läraren kan skapa lärandetillfällen som handlar om magneter, vad det är som kännetecknar dem och varför endast den ena sidan dras till en annan medan den andra skjuter ifrån.
På förskolan har jag observerat att barnen leker mycket med ett material av plast som består av kugghjul i olika färg och mönster på. Dessa sätts på plattor och om de sitter tätt kan man få fler att snurra trots att man bara rör vid ett av dem. Eftersom det är ett sådant populärt material bland barnen anser jag att det är enkelt att skapa lärandetillfällen utifrån dessa. Där kan bland annat beröras hur ett kugghjul fungerar, varför fler snurrar om man rör på ett av dem, var dessa finns i vardagen samt hur ett kugghjul som sitter i exempelvis en klocka ser ut i verkligheten. Barnen kan även få pröva att bygga en så lång rad som möjligt av kugghjulen och se om principen att om man rör på det första snurrar det sista med fungerar trots att det är så långt. Kugghjulen kan också räknas samt att deras färg, mönster och form kan talas om.
I skolan använder de sig även av NTA-lådor med olika temat som innehåller teknik, där en låda heter Balansera och väga. I denna låda får eleverna bland annat försöka hitta olika sätt att balansera på, försöka balansera en urklippt fjäril i papper på en ovässad blyertspenna.
Eleverna i åk 3 har syslöjd och träslöjd på schemat där de lär sig att tillämpa olika bygg- och sytekniker. Nedan syns några exempel på sådant som eleverna tillsammans har skapat i syslöjden med hjälp från sin lärare. I förskolan finns inget byggrum eller dylikt. Personalen säger att de för flera år sedan hade en snickarbänk där de gjorde ljusstakar och dylikt med barnen. Nu menar pedagogerna att det finns för litet utrymme för att ha en sådan bänk samt att det går åt mycket personal då någon sådan aktivitet ska göras, vilket de inte anser att de har tid till. Nu gör de istället som så att de någon gång kan ta med en stubbe till förskolan som de äldre barnen får spika några spikar i under uppsikt av personal. Jag anser att personalen dels har rätt i att en byggaktivitet behöver uppsikt och hjälp av personal, dock ser jag det möjligt att ha snickarverkstad någon gång då och då när det är en efterfrågan från barnen. Liksom påskpyssel och dylikt görs kan även detta genomföras då det behövs lika mycket engagemang och aktivt deltagande av personalen även då. Jag har också uppfattningen om att personalen på förskolan inte har stor kunskap kring den typen av konstruktion och därför ”vågar” de inte ta steget till att skapa en sådan vrå. Jag ser inte svårigheter med att det inte finns tillräckligt med utrymme, utan det finns vissa smårum som inte barnen visar stort intresse för och därför inte vistas där. Det skulle då vara bättre att göra om ett sådant rum om barnen visar intresse för att vilja ha ett byggrum om personalen frågar.
På både förskolan och skolan finns magnetstavar och kulor som är magnetiska, se bild nedan. Dessa går att sätta ihop i olika konstellationer där barnen och eleverna får använda sin fantasi. Kring ett sådant material anser jag att pedagogen/läraren kan skapa lärandetillfällen som handlar om magneter, vad det är som kännetecknar dem och varför endast den ena sidan dras till en annan medan den andra skjuter ifrån.
På förskolan har jag observerat att barnen leker mycket med ett material av plast som består av kugghjul i olika färg och mönster på. Dessa sätts på plattor och om de sitter tätt kan man få fler att snurra trots att man bara rör vid ett av dem. Eftersom det är ett sådant populärt material bland barnen anser jag att det är enkelt att skapa lärandetillfällen utifrån dessa. Där kan bland annat beröras hur ett kugghjul fungerar, varför fler snurrar om man rör på ett av dem, var dessa finns i vardagen samt hur ett kugghjul som sitter i exempelvis en klocka ser ut i verkligheten. Barnen kan även få pröva att bygga en så lång rad som möjligt av kugghjulen och se om principen att om man rör på det första snurrar det sista med fungerar trots att det är så långt. Kugghjulen kan också räknas samt att deras färg, mönster och form kan talas om.
måndag 25 maj 2009
Teknik i förskolan
Jag pratade med en av förskollärarna på min fältstudieplats och hon berättade om sina tankar om hur de arbetar med att göra tekniken synlig i den dagliga verksamheten. De arbetar bland annat med ”Xperementlust” som är en bok med experiment innehållande teknik och naturvetenskap. Dessa experiment som till exempel kan innehålla magneter och ballonger används under styrda aktiviteter i både storsamling och mindre grupper. Det är mycket uppskattat av barnen som får med sig experimenten hem så de kan prova hemma. Förskolan har mycket teknikmaterial i olika former såsom mekanik – bygg och konstruktion, Jovo – där barnen kan bygga rektanglar, kvadrater, trianglar och femhörningar, Martello – bygga och spika mönster, bygga med magnetkulor, stavar och plattor. Barnen kan även göra sytavlor, vävar och fingervirka. Det finns även en ”snick” där barnen själva får bygga och konstruera egna saker och ibland gör de saker efter en ritning som de själva gjort.
Det finns en tekniklåda som innehåller gamla mekaniska apparater; telefon, bandspelare, radio och video. Barnen får plocka och skruva isär, undersöka och försöka sätta ihop. Pedagogen menar att det är ett ”pilla” projekt. Detta är apparater som barnen känner igen från sin vardag och pedagogen menar att det är viktigt att synliggöra för barnen att det är mycket i vardagen som är teknik såsom sax, penna och bestick. Man måste prata med barnen om vad teknik är och vad det kan vara samt ge barnen grunden för olika möjligheter. Förskolan har även lånat experimentlådor från Baltazar.
I kommunen arbetar de med VISA – vägledning inför studier och arbetsliv. På förskolan presenteras olika yrken då bland annat föräldrar varit där och berättat om sitt yrke. Genom detta berörs tekniken då det genom diskussioner framkommer vilka olika redskap som behövs i det aktuella yrket. Tekniken sätts i samband med ett yrke. Förskolan har sedan flera färdiga lådor med rekvisita som behövs för att leka yrket. Jag anser att detta är ett bra sätt att visa på yrken som hör till vardagen och det är ett ypperligt tillfälle att göra föräldrarna mer delaktiga i verksamheten.
Det är viktigt att man som pedagog själv är engagerad och intresserad för teknik då barns attityder till teknik formas redan under förskoleåldern. Detta sa Ahlrik under sin föreläsning den 10 februari 2009. Vidare menade hon att det är vårt uppdrag som lärare att ge barnen en grundläggande teknisk kompetens samt lära barnen vad teknik kan användas till och vad den kan innebära.
Det finns en tekniklåda som innehåller gamla mekaniska apparater; telefon, bandspelare, radio och video. Barnen får plocka och skruva isär, undersöka och försöka sätta ihop. Pedagogen menar att det är ett ”pilla” projekt. Detta är apparater som barnen känner igen från sin vardag och pedagogen menar att det är viktigt att synliggöra för barnen att det är mycket i vardagen som är teknik såsom sax, penna och bestick. Man måste prata med barnen om vad teknik är och vad det kan vara samt ge barnen grunden för olika möjligheter. Förskolan har även lånat experimentlådor från Baltazar.
I kommunen arbetar de med VISA – vägledning inför studier och arbetsliv. På förskolan presenteras olika yrken då bland annat föräldrar varit där och berättat om sitt yrke. Genom detta berörs tekniken då det genom diskussioner framkommer vilka olika redskap som behövs i det aktuella yrket. Tekniken sätts i samband med ett yrke. Förskolan har sedan flera färdiga lådor med rekvisita som behövs för att leka yrket. Jag anser att detta är ett bra sätt att visa på yrken som hör till vardagen och det är ett ypperligt tillfälle att göra föräldrarna mer delaktiga i verksamheten.
Det är viktigt att man som pedagog själv är engagerad och intresserad för teknik då barns attityder till teknik formas redan under förskoleåldern. Detta sa Ahlrik under sin föreläsning den 10 februari 2009. Vidare menade hon att det är vårt uppdrag som lärare att ge barnen en grundläggande teknisk kompetens samt lära barnen vad teknik kan användas till och vad den kan innebära.
måndag 18 maj 2009
Teknik i skolan
Inom ramen för VISA arbetar skolan med Teknikspanarna, vilket är ett projekt för elever och lärare i årskurs 4-6. Teknikspanarna är ett inspirationsmaterial om produktutveckling och vardagsteknik. Syftet är att utveckla och stimulera elevers teknikintresse. Teknikspanarna erbjuder inspiration och konkreta verktyg till en vardagsnära teknikundervisning utifrån ett samhällsperspektiv. Materialet är kostnadsfritt och innehåller även en lärarhandledning och kopieringsunderlag. Givetvis utgår materialet från kursplanen i teknik. Eleverna får hjälpa Teknikspanarna att lösa olika uppdrag om vardagsteknik. Thomas Ginner sa på sin föreläsning den 26 mars 2009 att teknik i första hand handlar om problemlösning vilket synliggörs genom Teknikspanarna.
De har arbetat igenom både första och andra säsongen av Teknikspanarna och lärarna anser att upplägget är bra. Även tjejerna uppmuntras av materialet till att intressera sig för teknik och arbetet är gruppstärkande och kreativt samt även ämnesintegrerande. De har nu arbetat med att utveckla framtidens mobiltelefoner och det enda som satte stopp för elevernas kreativitet var fantasin.
I den klass (årskurs 1) som jag gjort mina fältstudier i började de i höstas med temat ”Yrken och tekniska hjälpmedel”. Vid arbetet med detta tema använde de sig en del av Snilleblixtarna som är ett handledningsmaterial för lärare från förskola – skolår fem. Materialet hjälper lärarna att uppnå läroplansmål genom att på ett inspirerande och roligt sätt arbeta med teknik, idéer och uppfinningar. Snilleblixtrarna består av sex bas- moment:
*Pilla väcker elevernas nyfikenhet kring teknik och uppfinningar, *Sätta ihop lockar eleverna att tänka fritt och skapande, *Upptäcka uppmuntrar elevernas nyfikenhet kring gamla, nya och framtida uppfinningar, *Klura stimulerar eleverna i kreativt tänkande och inspirerar till nya idéer, *Bygga utmanar eleverna att hitta tekniska lösningar på problem som de själv upptäcker under arbetes gång, *Visa ger eleverna tillfälle att få visa upp vad de skapat under sin Snilleblixtresa.
Dessa olika moment beskrivs ingående i en lärarhandledning. Även föräldrarna involveras då det till varje bas-moment finns brevmallar och arbetsblad som förklarar vad eleverna behöver ha med sig och vad de skall göra.
De började sitt tema med att berätta om vilka yrken de kände till och sedan pratade de om några yrken och vilka tekniska hjälpmedel som kan behövas inom dessa yrken. Eleverna fick skriva om vad de ville arbeta med när de blir stora och sedan skrev och målade de vilka tekniska apparater som behövs. Sedan diskuterade de hur olika apparater såsom mobiltelefon och kamera ser ut inuti. Eleverna hade många olika uppfattningar och det blev intressanta diskussioner. De fick ha med sig gamla tekniska apparater hemifrån som de sedan pillade isär, sorterade och slutligen uppfann samt byggde de nya saker. Lärarna hade hela tiden diskussioner med eleverna där de fick reflektera över vad de gjorde och tekniken synliggjordes. Att arbeta praktiskt är något som Thomas Ginner förespråkade på sin föreläsning den 26 mars 2009 då han menade att praktik krävs för ett optimalt lärande. Man lär sig med alla sinnen. Under temats gång var även föräldrar där och berättade om sitt yrke. Detta ser jag som mycket positivt då eleverna fick möjlighet att sätta tekniken i samband med ett yrke.
Snilleblixtarna och Teknikspanarna är båda bra material som tydligt belyser tekniken och ger eleverna intresse för tekniken vilket är en viktig grund för framtiden. Anna-Stina Ahlrik sa på sin föreläsning den 10 februari 2009 att det är lärarnas ansvar att lära eleverna vad teknik kan innebära och vad den kan användas till samt ge eleverna en grundläggande teknisk kompetens.
De har arbetat igenom både första och andra säsongen av Teknikspanarna och lärarna anser att upplägget är bra. Även tjejerna uppmuntras av materialet till att intressera sig för teknik och arbetet är gruppstärkande och kreativt samt även ämnesintegrerande. De har nu arbetat med att utveckla framtidens mobiltelefoner och det enda som satte stopp för elevernas kreativitet var fantasin.
I den klass (årskurs 1) som jag gjort mina fältstudier i började de i höstas med temat ”Yrken och tekniska hjälpmedel”. Vid arbetet med detta tema använde de sig en del av Snilleblixtarna som är ett handledningsmaterial för lärare från förskola – skolår fem. Materialet hjälper lärarna att uppnå läroplansmål genom att på ett inspirerande och roligt sätt arbeta med teknik, idéer och uppfinningar. Snilleblixtrarna består av sex bas- moment:
*Pilla väcker elevernas nyfikenhet kring teknik och uppfinningar, *Sätta ihop lockar eleverna att tänka fritt och skapande, *Upptäcka uppmuntrar elevernas nyfikenhet kring gamla, nya och framtida uppfinningar, *Klura stimulerar eleverna i kreativt tänkande och inspirerar till nya idéer, *Bygga utmanar eleverna att hitta tekniska lösningar på problem som de själv upptäcker under arbetes gång, *Visa ger eleverna tillfälle att få visa upp vad de skapat under sin Snilleblixtresa.
Dessa olika moment beskrivs ingående i en lärarhandledning. Även föräldrarna involveras då det till varje bas-moment finns brevmallar och arbetsblad som förklarar vad eleverna behöver ha med sig och vad de skall göra.
De började sitt tema med att berätta om vilka yrken de kände till och sedan pratade de om några yrken och vilka tekniska hjälpmedel som kan behövas inom dessa yrken. Eleverna fick skriva om vad de ville arbeta med när de blir stora och sedan skrev och målade de vilka tekniska apparater som behövs. Sedan diskuterade de hur olika apparater såsom mobiltelefon och kamera ser ut inuti. Eleverna hade många olika uppfattningar och det blev intressanta diskussioner. De fick ha med sig gamla tekniska apparater hemifrån som de sedan pillade isär, sorterade och slutligen uppfann samt byggde de nya saker. Lärarna hade hela tiden diskussioner med eleverna där de fick reflektera över vad de gjorde och tekniken synliggjordes. Att arbeta praktiskt är något som Thomas Ginner förespråkade på sin föreläsning den 26 mars 2009 då han menade att praktik krävs för ett optimalt lärande. Man lär sig med alla sinnen. Under temats gång var även föräldrar där och berättade om sitt yrke. Detta ser jag som mycket positivt då eleverna fick möjlighet att sätta tekniken i samband med ett yrke.
Snilleblixtarna och Teknikspanarna är båda bra material som tydligt belyser tekniken och ger eleverna intresse för tekniken vilket är en viktig grund för framtiden. Anna-Stina Ahlrik sa på sin föreläsning den 10 februari 2009 att det är lärarnas ansvar att lära eleverna vad teknik kan innebära och vad den kan användas till samt ge eleverna en grundläggande teknisk kompetens.
söndag 10 maj 2009
Besök på Baltazar
Halloj!
Kom på att jag inte skrivit något om vårt besök på Baltazar. Det var full rulle när vi var där... vi hade först en klass som byggde bilar av burkar och sen två klasser som hade rymden. Det var roligt och spännande att få följa deras arbete där. Vi fick även hjälpa till när barnen tillverkade bilarna. När dubbelklassen var där fick vi även ta hand om rymdraketbygget. Här kommer några bilder oxå....
Ha d gött!
onsdag 6 maj 2009
Seminarium arbetsplaner 5 maj 2009
På en av arbetsplanerna vi tog del av stod det att arbetsplanen är till för att utveckla verksamheten och säkra kvalitén. Mål uttrycks i arbetsplanen som utarbetas varje år. Arbetsplanen anger färdriktningen för all verksamhet. Viktigt med tydliga måldokument som visar att verksamheterna bildar en helhet. Arbetsplanen skapar tydlighet och förenar gemensamma insatser. Med en arbetsplan kan man informera barn, föräldrar och politiker om verksamhetens arbete. Arbetsplanen används vid utvärdering och personalfortbildning.
En arbetsplan innehåller:
Mål/syfte – vad vi vill uppnå och varför?
Metod/arbetssätt – vad ska vi göra?
Innehåll/planering – hur ska vi göra?
Utvärdering – vad blev resultatet?
Utveckling – så här går vi vidare.
Alla förskolor har inte en utarbetad arbetsplan kring natur och teknik. I de tre vi tog del av utgick målen från Lpfö 98 varav två av dessa även var nedbrutna till egna mål som pedagogerna kan ha som stöd i verksamheten. Vi uppmärksammade att det inte finns några lärandemål för barnen utan görandemål för pedagogerna, som till exempel i arbetsplanen för teknik och matematik där ett av målen är att stimulera barnen att tänka samt prova att hitta egna lösningar. Målet för arbetsplanerna är att hela förskolan ska arbeta efter samma mål. I en av arbetsplanerna beskrivs tydligt förskolans strategier för att nå måluppfyllelse inom VISA (där bland annat tekniken inom olika yrken framkommer) samt Hälsa och Livsstil (Grön flagg). En annan arbetsplan visar på vad de ska arbeta med inom teknik, natur och miljö samt hälsa.
Elfström et. al. (2008) menar att utifrån ett pedagogiskt tänkande, allmänna tanketraditioner och de didaktiska traditionerna inom ämnet är det viktigt att synlig- och medvetandegöra detta för att kunna förändra och bevara.
Det fanns fler arbetsplaner för skolan. Dessa var olika mycket utvecklade och utformade på varierande sätt. Flera av dem var utformade genom en pedagogisk översikt av de tankar och mål som ska genomsyra barns lärande från 6-16 år utifrån de nationella målen, kursplanen och läroplanen. Här tydliggörs lärande och kunskapsutveckling från förskoleklass till grundskolans sista skolår. Vi ser en progression från årskurs till årskurs vilket vi ser som ett bra sätt att arbeta på. Detta i enlighet med Andersson (2008) som betonar vikten av att bygga vidare på tidigare kunskaper. Vad de ska arbeta med i olika årskurser framgår tydligt men på de flesta står det inget om hur man ska göra. På en av arbetsplanerna står det att de ska arbeta genom laborationer, kunskapssökning, skriftligt, muntligt, samarbeta, reflektera och vara kreativa. Flera av arbetsplanerna var uppdelade i fysik, biologi, kemi och teknik. Vi ser dessa pedagogiska översikter som ett bra stöd då man ska planera sin undervisning där man skulle kunna utvärdera genom till exempel stenciler, uppgifter, reflekterande samtal, pedagogisk dokumentation, observationer. I en av arbetsplanerna var det liksom förskolan med skolans strategier för att nå måluppfyllelse inom VISA och Hälsa och Livsstil.
Vi kan konstatera att arbetsplanernas innehåll och utformning är annorlunda för olika förskolor och skolor. Då en del förskolor och skolor inte har några arbetsplaner alls att visa kan man fundera över betydelsen och vikten av arbetsplaner. Borde inte alla arbetsplaner innehålla och beröra liknande saker??
En arbetsplan innehåller:
Mål/syfte – vad vi vill uppnå och varför?
Metod/arbetssätt – vad ska vi göra?
Innehåll/planering – hur ska vi göra?
Utvärdering – vad blev resultatet?
Utveckling – så här går vi vidare.
Alla förskolor har inte en utarbetad arbetsplan kring natur och teknik. I de tre vi tog del av utgick målen från Lpfö 98 varav två av dessa även var nedbrutna till egna mål som pedagogerna kan ha som stöd i verksamheten. Vi uppmärksammade att det inte finns några lärandemål för barnen utan görandemål för pedagogerna, som till exempel i arbetsplanen för teknik och matematik där ett av målen är att stimulera barnen att tänka samt prova att hitta egna lösningar. Målet för arbetsplanerna är att hela förskolan ska arbeta efter samma mål. I en av arbetsplanerna beskrivs tydligt förskolans strategier för att nå måluppfyllelse inom VISA (där bland annat tekniken inom olika yrken framkommer) samt Hälsa och Livsstil (Grön flagg). En annan arbetsplan visar på vad de ska arbeta med inom teknik, natur och miljö samt hälsa.
Elfström et. al. (2008) menar att utifrån ett pedagogiskt tänkande, allmänna tanketraditioner och de didaktiska traditionerna inom ämnet är det viktigt att synlig- och medvetandegöra detta för att kunna förändra och bevara.
Det fanns fler arbetsplaner för skolan. Dessa var olika mycket utvecklade och utformade på varierande sätt. Flera av dem var utformade genom en pedagogisk översikt av de tankar och mål som ska genomsyra barns lärande från 6-16 år utifrån de nationella målen, kursplanen och läroplanen. Här tydliggörs lärande och kunskapsutveckling från förskoleklass till grundskolans sista skolår. Vi ser en progression från årskurs till årskurs vilket vi ser som ett bra sätt att arbeta på. Detta i enlighet med Andersson (2008) som betonar vikten av att bygga vidare på tidigare kunskaper. Vad de ska arbeta med i olika årskurser framgår tydligt men på de flesta står det inget om hur man ska göra. På en av arbetsplanerna står det att de ska arbeta genom laborationer, kunskapssökning, skriftligt, muntligt, samarbeta, reflektera och vara kreativa. Flera av arbetsplanerna var uppdelade i fysik, biologi, kemi och teknik. Vi ser dessa pedagogiska översikter som ett bra stöd då man ska planera sin undervisning där man skulle kunna utvärdera genom till exempel stenciler, uppgifter, reflekterande samtal, pedagogisk dokumentation, observationer. I en av arbetsplanerna var det liksom förskolan med skolans strategier för att nå måluppfyllelse inom VISA och Hälsa och Livsstil.
Vi kan konstatera att arbetsplanernas innehåll och utformning är annorlunda för olika förskolor och skolor. Då en del förskolor och skolor inte har några arbetsplaner alls att visa kan man fundera över betydelsen och vikten av arbetsplaner. Borde inte alla arbetsplaner innehålla och beröra liknande saker??
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)